Snews

Jag sitter redan och funderar på när jag ska komma tillbaka hit. Jag antar att jag väntar till den 13 okt 2009. Det är så surt att man alltid är ett år ifrån hela tiden. Så är det jämt, man är aldrig nöjd. Jag har haft det skitbra och askul iallafall, jag menar det har löst sig ändå, men vissa gånger kunde man kanske haft ännu roligare! Om det är möjligt.

När vi gick i Miami samlade vi på oss massa erbjudanden och vip-pass som vi inte kunde uttnyttja. "I still love you!" hette det då. Söta.
Lite sugen på att åka till "the mansion" nästa gång jag kommer dit. Jag menar jag måste kolla läget liksom, alla pratade om det! Vad är det för ställe...?

I fredags slängde jag och Johanna på oss party-outfiten och begav oss mot City Walken här i Orlando. Vi fixade en yellow cab, en kille som hette Dave hämtade upp oss. Hur trevlig som helst. Alla verkar trevliga i det här landet. Han tipsade om klubbar och bra resturanger. Han varnade oss dessutom för fula gubbar. Det slutade med att han incisterade på att Johanna skulle ta hans nummer, utifall att något skulle hända oss. Han skulle agera emergency taxi. Vi tackade och bugade och klev ut i vimlet. Det slutade med att vi hamnade på NBA´s resturang. Den var jättefin! Vår värd för kvällen ville välkommna oss med en "Irish Trash Can." Då skulle vi förena nytta med nöje. Den var skitgod och innehöll fyra olika spritsorter -för att citera hans ord. Det lät lovande tyckte vi och beställde in två stycken trots vår ringa ålder. Han verkade inte ha något emot det, men sedan klev hans manager fram ur mörkret och gav honom onda ögat. Too bad ladies. Attans! Vi hade trevligt anyway. Blev en tur till hard rock café innan vi avslutade kvällen och gled hemåt. Har fått jordens coolaste minttabletter därifrån. Jag bara väntar på att få dra fram den asken ur partyväskan hemma!

När vi skulle gå hem så genade vi över en stor parkering med barer och affärer runtomkring. Det var kolsvart och vi var livrädda. Plötsligt glider två MC knuttar in brevid oss. Nu dör vi tänkte vi, men dom bara frågade efter vägen till en bar. Vi berättade att vi inte visste och de brummade vidare.

Plötsligt kunde vi höra ett skrik. Vi vände oss om. "Thank you, I found it!" ropar en glad mc knutte bakom oss. Jodå, en annan är ju rätt haj på orlandos olika barer. Han avslutade med att vi skulle komma in och ta en öl med honom innan vi gick vidare. Creepy tänkte vi, då mcknuttar inte alltid fallit oss i smaken. Vi gick vidare i mörkret.

Precis när mina nya skor gjort sig påminda med ömmande fötter hör vi ett skrik bakom oss igen. Vi ser en man i 40 årsåldern komma springandes mot oss. En helt annan man, som såg skitläskig ut. Rädda sig den som kan tänkte Johanna och slängde av sig skorna och begav sig bortåt med med raska steg. Jag försökte trippa iväg på tårna i mina nya pjux och hålla samma tempo. När vi kommit en bit hör vi att han fortfarande är efter oss. Vi hör hans steg, är vi förföljda?
Vi kutar vidare bakom ett hörn och stannar till för att hämta andan. Han verkar vara borta, tack och lov. Vad ville han liksom? Nej, han ville inte fråga om vägen eller veta vad klockan var. Han sprang ifrån en fullsatt bar rätt mot oss, som gick helt ensamma 200 meter bortanför.

Anyway, jag har varit med om värre saker. Häromdagen var vi på Sea World. Den ena dagen slår den andra på det här stället. Orlando är en sån jäkla bra stad, det finns så otroligt mycket här. Jag har funderat på varför man inte dejtar hemma i Sverige. Åtminstone inte på samma sätt som man gör i USA. Och jag har fan kommit på svaret.
Hemma finns det ju ingenting att göra. Ingenting att ta med killen/tjejen på. Bowling är så uttjatat, bio känns kanske lite too much plus att man inte kan prata någonting under tiden vilket resulterar i att man varken lärt känna varandra mer eller mindre mot vad man gjorde innan dejten. Lönlöst.

Sen har vi ju den svenska klassikern -filmkvällen. Vilket egentligen bara är en täckmantel för vad man egentligen ska göra. Pang på rödbetan, så att säga.
Tänk att kunna imponerna på dejten genom att ta med honom eller henne till Disney World, eller varför inte klappa delfiner tillsammans på Sea World. Är inte det häftigt nog kan man ju ta en tur på karusellen Hulken på Universal Studios. Testa varandras gränser på fler sätt än att ta sig ifrån "1st to 2nd base".