Snews

Jag har övervunnit en utav mina största rädslor. Berg-och-dal-bane-skräcken.
När vi närmade oss Sea World kunde man redan ifrån motorvägen se hur en blå dalbana sträckte sig upp mot himlen. Man kunde se massa loopar som bara idioter skulle få för sig att åka igenom. Det slutade med att jag blev en utav dom. Och hell YEAH vad roligt det var!

Härlig känsla!

 

En mild del utav "Kraken"

Man började med att åka upp, upp, upp och mer upp. Sedan släpptes allt. Det kändes som om man flög handlöst mot marken, sedan slängdes man uppochner in i en utav looparna, därefter följde ytterligare fler loopar. Det gick så jävla fort att man inte hann uppfatta vad som hände.
När jag klev av karusellen efter andra åket kändes det som jag vaknat upp efter en redig utekväll. Huvudet och resten utav organen hade inte riktigt hamnat på rätt plats ännu, but I liked it!

Det som var allra häftigast på Sea World måste ändå ha varit späckhuggarshowen. Jag har inte varit värst imponerad utav dom innan, men det här var hur mäktigt som helst. Amerikanerna vet precis vilka knappar dom ska trycka på. Det slutade med att jag satt och bölade, på en späckhuggarshow. Helknas!

.

Pose it big fish!

Dom öppnade showen med att be alla som var inom militären att ställa sig upp. Eller, "our heroes" som dom kallas. Det önskar jag att man hade spelat in. Jag fick rysningar, de är så hyllade i det här landet. Så uppskattade. Det måste kännas bra att veta att det man gör är så viktigt. Och det var förvånansvärt många som ställde sig upp i den stora arenan.


(En liten parantes - JAG HAR KLAPPAT DELFINER! Nästa gång ska vi bada tillsammans, bestämde vi, jag och delfinerna.)

.

I går shoppade vi igen. Det blev lite Calvin Klein grejor, och en fin partyväska som matchar med ett utav mina nya par skor. Läckert!
När man går in i en butik här så är dom så sjukt hjälpsamma. Personalen kommer fram och presenterar sig, berättar att han eller hon kommer att hjälpa oss idag och berättar om deras senaste erbjudanden. När vi gick in på Tommy Hilfiger så blev vi välkomnade utav en stor svart man. Han frågade vartifrån vi var, Sverige sa jag, "Du ar sa vacker" svarade han. Haha! Dom har sina små knep, om man säger så. 
Sedan frågade han om vi hade husband eller boyfriends. Eftersom vi båda två är singlar i våra bästa dagar berättade vi hur det låg till. "Whats wrong with guys in Sweden??" Ja, det kan man fan undra! Saken är väl egentligen den att man aldrig är nöjd. Man ska ha det bästa. Jag tänker inte ge mig in i något förhållande förrän jag har hittat någon som är perfekt. Lycka till, eller hur?!
Men jag tänker tro att han finns. Och jag tänker inte sluta tro det förrän jag har fått bevisat mig motsatsen. Tills dess är jag gärna singel ☺