Snews

Se på fan vad stor han har blivit. Samma charmiga léende, vilken flickmagnet han kommer bli! Redan är?!

Idag har jag äntligen kommit igång med träningen igen, om det var bra gjort av mig det får tiden utvisa. Kanske är det bra om jag tränar och blir riktigt fett sjuk, så att sjukdomen trillar av pinnen lite tidigare. Det var hur som helst riktigt skönt!

I morgon är jag ledig vilket innebär att jag knäcker första ungefär strax efter jag ätit upp frukosten. Därefter blir det plaza, det är sista kvällen där nu va? Jag har i ärlighetens namn ingen koll. Får man säga att det nog blir rätt skönt när det börjar lugna ner sig lite?
Måndag, onsdag, torsdag, fredag och lördag. Phew, det har varit en tuff sommar.
Lägg dessutom märke till att jag skrev "har varit". För visst verkar det inte bättre än att sommaren är slut nu? Finito.
Jag var ute på en promenad förut och jag övervägde att gå hem och hämta halsduk och vantar. I mitt nästa liv ska det bara vara sommar hela tiden, någonting annat är oacceptabelt i min värld. Till vintern flyr jag fältet, och jag längtar!

Ja man får ju ta och gratulera födelsedagsbarnet förresten. Inte alla som fyller 21 idag, den saken är säker. Hoppas du får en superdag!





Vi var och kikade på en lägenhet förut. Jag kände direkt att det inte var någonting för mig. Ändå kunde jag inte med att säga det i hans ansikte. Visst är det bra att man vill folk väl, jag vill inte göra någon ledsen. Men det måste ju finnas gränser va?! Det känns lite som att man ska dumpa en kille. "-Varför vill du inte ha min lägenhet för...?" "Nej men...Det är inte lägenheten det är fel på, det är mig!" Suck. Jag blir trött på mig själv.

Trots min svaghet jag beskrev ovan så har jag fått en väldigt konstig känsla. Jag känner att jag har mognat. Jag kan riktigt känna skillnaden ifrån dag till dag, är inte det konstigt? Inbillar jag mig? Jag känner mig så vuxen ibland att jag inte vet var jag ska göra av mig. Saker som jag tidigare tyckt varit roligt klingar inte alls likadant nu. Och jag har fått andra perspektiv. Blivit säkrare i mig själv. Satt mig själv i första hand. "Jag tar ingen skit" ekar i mitt bakhuvud. Varifrån kommer allt detta ifrån?
För att ta ett exempel. Killar. Egentligen behöver jag nog inte skriva så mycket mer än så, för det känns som att ordet sammanfattar det mesta. Jag är trött på killar som bara vill ligga, att man inte kan gå ut på krogen utan att få dessa eviga förfrågningar. Man kan inte ens ställa sig och prata med en kille ute på krogen för då tror han, såklart, att man vill ligga. Jag är trött på att se människor som två olika slags raser, killar-tjejer. Och att man måste anpassa sig beroende på vilken utav raserna det är du pratar med. Man kan inte ens vara kompis med någon utav det motsatta könet för då börjar andra, dvs männiksor runt omkring, tro att man vill ligga. Hur man än beter sig så handlar det mesta om att ligga eller liggas. Jag är så trött på allt knulleri, för att vara rätt på sak.

I måndags pratade jag med en kille, som verkade vara riktigt snäll och vettig, i kanske en halvtimma. När jag skulle gå hemåt kom förfrågningen. Jag sa att jag hade barn som jag var tvungen att skynda mig hem till. Jag tror det funkade rätt bra, jag tänker köra på den i fortsättningen. När jag tänker efter så har jag kört på den förr. Det var till och med ett tag då kollegor på jobbet trodde jag hade barn. Det var någon som kom fram till mig och berömde min tighta kropp, för att vara två barnsmor. Jo tack.

Låter det som att jag försöker förfina mig själv nu? Som att jag tror att jag är någon slags ängel som aldrig blir attraherad av killar? För isåfall har jag uttryckt mig fel. Jag undrar bara vart det där "försiktiga" tog vägen. Vart blygsamheten och gentlemännen försvann. Männen som respekterar kvinnorna, som värdesätter oss som någonting mer än någon man har sex med när lusten tränger på.

S