Snews

Jag var ute i spåret i morse. I skogen. Att jag vågade mig dit, trots att det är på kronoparken det är ju bragdmedalj till mig bara det. Jag förberedde mig på det värsta. Runt nästa krök, runt nästa gran, där står han. Jag började tänka igenom boxningsteknikerna som Per lärt oss. Han skulle få på moffo, han den där bakom-granen-gubben.

I lurarna (läs luren, eftersom jag bara vågade ha en i. Man måste ju vara på sin vakt..) pumpades hårdrock och jag kände mig som vilken Rambo som helst. Mitt högra öra stod på vakt under tiden, minsta gren som knäcktes, minsta andestag...
I stället hör jag "nöff".
"Nöff, nöff" och "oink, oink". Jag tog ur vänsterluren. Aldrig har jag hört de specialeffekterna i den här låten innan. Men ljuden fortsatte. Det lät precis som en grismamma som vaktade sina små griskultingar. Men jag menar, jag är ju inte dum i huvudet så jag uteslöt den möjligheten ganska så snart. Jag gick vidare och tänkte igenom alla djurarter vi lärt oss under skoltiden, medan jag förstod att jag borde ha ätit någonting innan. Min hjärna fungerar antagligen inte som den ska.

När jag kom hem berättade jag för pappa vad jag hört. Han såg gravallvarlig ut och berättade att jag troligtvis mött på ett vildsvin. Jag la till med min blick som kan idiotförklara vem som helst. Vart tror han att vi bor liksom.
Men pappa bara fortsatte på samma spår. Han kan vara riktigt svår ibland, man vet inte om han bara driver med mig. För att han kan, för att jag går på det. Eller om det kanske var så att jag sprang på ett vildsvin för första gången i hela mitt liv?!
Vad tror ni? Jag måste i ärlighetens namn säga att jag är fundersam!

S