Hard work, hard work.
Jag har precis kommit in, har varit ute och gått med min granne. Den här grannen får verkligen höra allt. Allt ifrån små värdsliga ting som vad jag åt till frukost, till vad som egentligen hände den där helgen.
Det känns riktigt bra att ha en sådan relation. Vi brukar ta ca en promenad om dagen, ibland fler, ibland färre. Det är skönt att bara få prata av sig, summera dagen. Även om det bara är för ens egen skull. Men det känns ju självklart roligare att få ett svar, lite respons och vägledning ifrån ett annat håll. Sedan byts vi av och jag får höra detaljer om ditt liv. Vi är rätt insatta i varandras liv, även om vi ganska sällan umgås i övrigt.
Innan promenaden så var det till att stryka skjortan. Vi var några stycken som fick gå ut och äta middag tillsammans, på Christers nota. Som tack för att vi gör ett bra jobb. Jag gillar verkligen min chef.
Jag har svårt att tänka mig att jag får en bättre chef och bättre arbetskollegor någon annanstans. Jag skulle nog till och med vilja säga att jag blivit lite bortskämd. Jag kom att tänka på bara en sådan sak som när jag går och tränar, sådant som man bara gör. Man tänker inte längre än att man ska försöka slita ut sig ordentligt, göra sig så redo för beach '09 som möjligt. Saken är ju faktiskt den att den räkningen dimper ner hos Mr Christer själv. Och han betalar den gladeligen. Det var inte länge sedan jag insåg att min privatinstruktion med Gym-Micke faktiskt kostar endel pengar. Men jag har inte hört ett ord, inte ett enda klagomål eller en enda sur min.
Var på möte tidigare idag också. Fick springa direkt ifrån mitt jobbpass upp till konferenslokalen. Jag är mycket medveten om att jag är sen, jag hatar att jag alltid är det. Medan jag går i trappen upp till rätt våning hör jag hur de börjar ropa upp namnen på de som skulle vara där. Jag småspringer in i köket för att grabba med mig en banan, sedan går jag längs den lilla korridoren bort mot konferenslokalen. Medan jag går hör jag hur de ropar "Sara?", jag skriker ur mig ett hastigt ja utifrån och inom en sekund så sitter jag på plats i lokalen. De bara skrattar åt mig. De vet, de är vana. Jag gillar det.
Det var bland det bästa mötet någonsin. Jag skrattade högt flera, flera gånger. Tänk att det ska vara så trevligt att gå på möte. Hoppas jag kommer gå på många möten i mitt liv. Vi har en sådan otroligt skön jargong i det där gänget. När min mage började kurra som allra värst, jag hade ju naturligtvis inte hunnit äta någon ordentlig frukost när jag gick upp kl 06.00 i morse, så glider vår kassachef Christina in med två smörgåstårtor och ställer framför näsan på mig. Man tackar, man tackar.
En väldigt bra och framförallt trevlig dag idag helt enkelt. Smörgåstårta och oxfilé, det kunde ju inte bli bättre helt enkelt.
Nu ska jag lägga mig med laptopen i sängen och se det nyaste avsnittet ifrån GossipGirl. God natt!
Det känns riktigt bra att ha en sådan relation. Vi brukar ta ca en promenad om dagen, ibland fler, ibland färre. Det är skönt att bara få prata av sig, summera dagen. Även om det bara är för ens egen skull. Men det känns ju självklart roligare att få ett svar, lite respons och vägledning ifrån ett annat håll. Sedan byts vi av och jag får höra detaljer om ditt liv. Vi är rätt insatta i varandras liv, även om vi ganska sällan umgås i övrigt.
Innan promenaden så var det till att stryka skjortan. Vi var några stycken som fick gå ut och äta middag tillsammans, på Christers nota. Som tack för att vi gör ett bra jobb. Jag gillar verkligen min chef.
Jag har svårt att tänka mig att jag får en bättre chef och bättre arbetskollegor någon annanstans. Jag skulle nog till och med vilja säga att jag blivit lite bortskämd. Jag kom att tänka på bara en sådan sak som när jag går och tränar, sådant som man bara gör. Man tänker inte längre än att man ska försöka slita ut sig ordentligt, göra sig så redo för beach '09 som möjligt. Saken är ju faktiskt den att den räkningen dimper ner hos Mr Christer själv. Och han betalar den gladeligen. Det var inte länge sedan jag insåg att min privatinstruktion med Gym-Micke faktiskt kostar endel pengar. Men jag har inte hört ett ord, inte ett enda klagomål eller en enda sur min.
Var på möte tidigare idag också. Fick springa direkt ifrån mitt jobbpass upp till konferenslokalen. Jag är mycket medveten om att jag är sen, jag hatar att jag alltid är det. Medan jag går i trappen upp till rätt våning hör jag hur de börjar ropa upp namnen på de som skulle vara där. Jag småspringer in i köket för att grabba med mig en banan, sedan går jag längs den lilla korridoren bort mot konferenslokalen. Medan jag går hör jag hur de ropar "Sara?", jag skriker ur mig ett hastigt ja utifrån och inom en sekund så sitter jag på plats i lokalen. De bara skrattar åt mig. De vet, de är vana. Jag gillar det.
Det var bland det bästa mötet någonsin. Jag skrattade högt flera, flera gånger. Tänk att det ska vara så trevligt att gå på möte. Hoppas jag kommer gå på många möten i mitt liv. Vi har en sådan otroligt skön jargong i det där gänget. När min mage började kurra som allra värst, jag hade ju naturligtvis inte hunnit äta någon ordentlig frukost när jag gick upp kl 06.00 i morse, så glider vår kassachef Christina in med två smörgåstårtor och ställer framför näsan på mig. Man tackar, man tackar.
En väldigt bra och framförallt trevlig dag idag helt enkelt. Smörgåstårta och oxfilé, det kunde ju inte bli bättre helt enkelt.
Nu ska jag lägga mig med laptopen i sängen och se det nyaste avsnittet ifrån GossipGirl. God natt!
XOXO
.SE
.SE
Kommentarer
Postat av: mika
det gör mig så förbannat glad att bergochdalbanan går upp för den där höga backen!
Trackback
