Se upp, Oslo!
Kl 07.00 i morgon sticker jag och Angelica iväg. Har vi tur så följer Eva med också. Bussen går ifrån bussstationen 07.50 och är i Oslo kl. 11.00. Då är det dags. Vi har köpt med oss 6 liter vin. Kl 08.45 på söndagmorgon (alltså precis när efterfesten tagit slut) så ska jag sätta mig på bussen tillbaka till KD igen, och jobba. Vilken king jag är. Hur orkar jag? Svaret stavas Lycka.
Halv elva i morse hämtade Linnea upp mig. Vi skulle lyfta skrot ihop men vi insåg snart att det var fett tråkigt. Ett spinningpass började kl 12.00 så vi skrotade till dess, sedan körde vi järnet på passet. Jag tror jag var hemma runt halv två, 3 timmar träning sådär innan jobbet. Borde bli en fin vana!
På jobbet idag så drunknade jag i CocaCola. Hur svårt ska det vara att LÄGGA petflaskorna ner på bandet? Dom ramlar ALLTID ändå. Och den här gången gick ju självklart plastflaskan sönder så det sprutade cocacola hejvillt, både över mig, min dator, kunderna och alla övriga varorna. När jag tillslut lyckats sätta ett finger över hålet insåg jag att kunderna redan var nerdränkta. Fint!
Jag ringde kassaledaren och bad henne kompensera kunderna på något vis eftersom dom var fett arga. En kund stod liksom och skrek och muttrade på mig, precis som om det var mitt fel. Det är just i sådana tillfällen man vill ha en till cocacola flaska till hands, skruva av korken på den och sakta låta innehållet rinna nedför hennes små skrynkliga, bleka, fula kinder.Kunden har alltid rätt. Nejdu!
Dagen innan brann det på jobbet, vem är det som upptäcker det? Vem är det som släcker elden och samtidigt räddar hela stället ifrån att jämnas med backen? Jo, jag såklart. Ser ni det framför er? Jag upptäckte elden, sprang fort som fan in i tomglasrummet (det första jag kom att tänka på i den stressade situationen), hämtade två stycken tomma 2 liters petflaskor som någon pantat, fyllde dom med vatten och sedan ut igen för att hälla över elden. Och det tråkiga var att ingen såg mitt actionuppdrag. Fan. Men jag gick med stoltare steg tillbaka till min kassa efteråt iallafall. Det var min uppgift med dagen så att säga.
Nu sitter jag här och målar naglarna inför i morgon, man måste tänka på allt på den stora dagen. 17 maj är ju trots allt bara en gång om året. Jag ska göra mig fin ända ut i fingerspetsarna. Bullshit, jag vill ju bara dit och festa..
Halv elva i morse hämtade Linnea upp mig. Vi skulle lyfta skrot ihop men vi insåg snart att det var fett tråkigt. Ett spinningpass började kl 12.00 så vi skrotade till dess, sedan körde vi järnet på passet. Jag tror jag var hemma runt halv två, 3 timmar träning sådär innan jobbet. Borde bli en fin vana!
På jobbet idag så drunknade jag i CocaCola. Hur svårt ska det vara att LÄGGA petflaskorna ner på bandet? Dom ramlar ALLTID ändå. Och den här gången gick ju självklart plastflaskan sönder så det sprutade cocacola hejvillt, både över mig, min dator, kunderna och alla övriga varorna. När jag tillslut lyckats sätta ett finger över hålet insåg jag att kunderna redan var nerdränkta. Fint!
Jag ringde kassaledaren och bad henne kompensera kunderna på något vis eftersom dom var fett arga. En kund stod liksom och skrek och muttrade på mig, precis som om det var mitt fel. Det är just i sådana tillfällen man vill ha en till cocacola flaska till hands, skruva av korken på den och sakta låta innehållet rinna nedför hennes små skrynkliga, bleka, fula kinder.
Dagen innan brann det på jobbet, vem är det som upptäcker det? Vem är det som släcker elden och samtidigt räddar hela stället ifrån att jämnas med backen? Jo, jag såklart. Ser ni det framför er? Jag upptäckte elden, sprang fort som fan in i tomglasrummet (det första jag kom att tänka på i den stressade situationen), hämtade två stycken tomma 2 liters petflaskor som någon pantat, fyllde dom med vatten och sedan ut igen för att hälla över elden. Och det tråkiga var att ingen såg mitt actionuppdrag. Fan. Men jag gick med stoltare steg tillbaka till min kassa efteråt iallafall. Det var min uppgift med dagen så att säga.
Nu sitter jag här och målar naglarna inför i morgon, man måste tänka på allt på den stora dagen. 17 maj är ju trots allt bara en gång om året. Jag ska göra mig fin ända ut i fingerspetsarna. Bullshit, jag vill ju bara dit och festa..
Ha de!
Sara
Sara
Kommentarer
Trackback
