Jag är ledsen...

...att ni inte får någon vidare höstläsning här. Jag är utan internet och kan inte blogga om dagarna som jag vill. Fan, jag har ju så mycket att berätta om. Går det som det ska så har jag internet någon gång nästa vecka. Annars får jag abstinens -sorgligt nog!

Den här söndagen är lite annorludna. Den är lite utöver det vanliga. Sitter hemma hos Angelica nu och vi har varit ute på äventyr nu igen, big time! Äventyr som bara Jossan och Carro kan. Och det är topphemligt, men jag kan bara inte hålla mig för att fnittra lite om det här på bloggen. Nu fick ni något att fundera över! ;)

Har ju varit i turkiet också. Vilket land! Ja, jag är helt förbryllad över att man ens kan bo i ett sånt land. Och då menar jag inte bara temperaturen som ligger runt 40 grader, men själva utvecklingen. Folket. Maten. Bilarna. Bussarna. Affärerna. Jag tackar gudarna för att jag var ljushårig. Jag och Angie blev hotellets egna prinsessor. Har du någonsin fått en turk att tårögt vinka av dig ifrån bussen någon gång? Eller blivit matad med en sked och en mega strawberry daiquiri? Har du låtit en tjock turkisk tant knåda dina bröst? Det kända fyllespelet "jag har aldrig..." lägger sig på en helt annan nivå nu. 
Jag måste dessutom slå ett slag för våra toppenkillar som vi åkte med. Kunde inte hamnat i bättre sällskap. Man kände sig så trygg med er :)

Nu ska jag busa vidare!

Puss
S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0