Rulla vidare
Idag tvingades jag gå upp i ottan. Tandläkarbesök väntade kl 08.00. Ni förstår, jag har aldrig haft ett hål förut, men jag befarade att jag fått mitt första nu. Hade ont i en tand så fort jag åt. Visste inte hur det kändes att ha hål, så jag bara tog förgivet att gör det ont -då har jag antagligen hål. Jag tog tandläkarskräcken vid hornen och gick dit.
Väl där slår jag upp mitt nyborstade gap och pekar lite tafatt på en tand. Där, där gör det ont farbror doktorn. Han tittar, vänder och vrider på sig. Tar fram speglar, vinklar och rynkar pannan. Tillslut säger han "Du ser ju riktigt bra ut i munnen". Tack, farbror doktorn. Men jag har fortfarande ont.
Han sätter in en platta i munnen på mig, och tar fram sin röntgenapparat. Tandhygenisten hämtar plattan och går ut ur rummet. Han vänder sig om, börjar knäppa lite på sin dator. Mumlar lite för sig själv och rullar sedan tillbaka på sin stol bort mot mig som bara ligger där och gapar och väntar på beskedet. Att få borra, för första gången. Gör det ont eller?
Tandhygenisten kommer in igen och dom tittar på det lilla kortet som ska föreställa mina tänder. "Fränt, får jag ta med det hem?" var min första tanke. Då berättar tandläkaren med en djup suck "Du har ju inget hål." Det var precis som att han tyckte att det var jobbigt, att jag var där och tog hans dyrbara tid när jag ändå inte hade något hål. Hans tid för att rulla runt i rummet på sin stol, och mumla. Ja, det förstår jag det. Den tiden måste vara dyrbar för en tandläkare.
Jag kände mig som en hypokondriker. "Men, jag HAR ju faktiskt ont?!"
Jag fick gå tomhänt därifrån, till och med mer tomhänt än när jag kom dit. För det enda skillnad det besöket gjorde var i plånboken. Jag bet ihop och hoppades på att tandvärken skulle ge med sig. Han sa att jag tuggat för mycket tuggummi. Jag antar att han bara ville rulla vidare, ifred.
När jag ändå var uppe så tidigt så slog det mig att jag kunde ta en morgonpromenad. Besöket tog ju bara en kvart, och jag var utrustad med gympadojor, stor halsduk, mjukisar och vinterjacka. Det var som gjort för en morgonpromenad i höstdimman. Härlig start på morgonen!
Nu sitter jag vid datorn återigen, med planerna om att försöka mig på att designa en header. Tror ni att det är något jag skulle klara av? Vi får väl se så småningom. Sitter lite med det en stund sedan ska jag hoppa in i duschen. Tack och hej!
Farbror tandis
S
Väl där slår jag upp mitt nyborstade gap och pekar lite tafatt på en tand. Där, där gör det ont farbror doktorn. Han tittar, vänder och vrider på sig. Tar fram speglar, vinklar och rynkar pannan. Tillslut säger han "Du ser ju riktigt bra ut i munnen". Tack, farbror doktorn. Men jag har fortfarande ont.
Han sätter in en platta i munnen på mig, och tar fram sin röntgenapparat. Tandhygenisten hämtar plattan och går ut ur rummet. Han vänder sig om, börjar knäppa lite på sin dator. Mumlar lite för sig själv och rullar sedan tillbaka på sin stol bort mot mig som bara ligger där och gapar och väntar på beskedet. Att få borra, för första gången. Gör det ont eller?
Tandhygenisten kommer in igen och dom tittar på det lilla kortet som ska föreställa mina tänder. "Fränt, får jag ta med det hem?" var min första tanke. Då berättar tandläkaren med en djup suck "Du har ju inget hål." Det var precis som att han tyckte att det var jobbigt, att jag var där och tog hans dyrbara tid när jag ändå inte hade något hål. Hans tid för att rulla runt i rummet på sin stol, och mumla. Ja, det förstår jag det. Den tiden måste vara dyrbar för en tandläkare.
Jag kände mig som en hypokondriker. "Men, jag HAR ju faktiskt ont?!"
Jag fick gå tomhänt därifrån, till och med mer tomhänt än när jag kom dit. För det enda skillnad det besöket gjorde var i plånboken. Jag bet ihop och hoppades på att tandvärken skulle ge med sig. Han sa att jag tuggat för mycket tuggummi. Jag antar att han bara ville rulla vidare, ifred.
När jag ändå var uppe så tidigt så slog det mig att jag kunde ta en morgonpromenad. Besöket tog ju bara en kvart, och jag var utrustad med gympadojor, stor halsduk, mjukisar och vinterjacka. Det var som gjort för en morgonpromenad i höstdimman. Härlig start på morgonen!
Nu sitter jag vid datorn återigen, med planerna om att försöka mig på att designa en header. Tror ni att det är något jag skulle klara av? Vi får väl se så småningom. Sitter lite med det en stund sedan ska jag hoppa in i duschen. Tack och hej!
Farbror tandis
S
Kommentarer
Trackback
