Snews

Här kommer det. Det ni väntat på. När ni känt att det varit någonting som saknats i julruschen. När julskinkan plötsligt inte hade den där magiska sältan längre, när glöggen inte värmer nog. Här är det. Uppdateringarna ifrån allas vår S.

Jag driver förståss. Men uppdateringen har varit extremt dålig under julen. Man skulle kunna säga att jag tog en välförtjänt pause, men jag vet att jag skulle ljuga om jag sa så. För den här julen har varit allt annat än lugn. Jag har inte haft det roligare än att jag jobbat 24/7.

Julafton tillbringades i Skåre hos bror Henrik. Jag har fått inse en sak. När släkten samlas och det lider mot julklappsutdelning så klassas jag som vuxen. Som vem som helst.
Jag är inte längre den med mest klappar, jag kan inte längre spara på klapparna bara för att bygga upp ett berg i soffan som jag kan gömma mig bakom. Sitta där stolt och titta ner på de vuxna och deras småhögar. Jag är en utav dom med småhögar nu. Det var tufft att inse, men något I had to face. Julen kretsar inte längre runt mig. Shit, vilket läskigt uppvaknande!

Jag är iallafall nöjd med de klappar jag fick, och det räcker långt det med. Favoriten var en klocka, big size! (Som jag visserligen aldrig använt än så länge för att armlänken var för stor.....Men det går att fixa!)



Jag myser med en utav killarna som fortfarande kan bygga berg på julafton :)


På juldagen var vi bortbjudna på middag till Skattkärr. Det snapsades, öppnades mer klappar och sedan begav jag mig iväg för egna äventyr. Juldagen är ju trots allt det det handlar om kring jul för oss unga. Det är dagen med stort D, och jag hade byggt upp fett stora förväntingar.

Den nya röda sidenklänningen åkte på, sedan for jag iväg till kroppkärr för att möta upp Mika som jag inte sett på evigheter. Vi gjorde oss i ordning ihop och försökte snacka ikapp på toaletten så gott det gick. 
Herrhagen och Mr. Fredholm/Lööf var nästa anhalt men det är många man ska hinna med att träffa så efter ett tag for vi vidare ner mot en hyrd studio intill nöjesfabriken för att träffa Ary & co.  Kvällen avslutades på Nöjes där jag gick hem riktigt tidigt. Jag minns inte riktigt varför, men antar att jag inte riktigt kände mig hemma på nöjes längre.

Stiligt värre på juldagen. Prom? :)



Dagarna rullade på fortare än kvickt och plötsligt var det nyårsafton. Jag hade inte planerat någonting, det gick liksom för fort. Och antagligen tänkte jag som alla andra, jag kan koppla av. Det finns alltid någon annan som tar tag i det.
Det slutade med att efter att jag slutat jobbet den 31/12 så fick jag ta en snabb shoppingrunda. Smördegsinbakad fläskfilé stod på menyn hemma hos Gustafssons, och filén var tvungen att inhandlas. Och några cigarrer, förståss.
Maten var klockren, men kanske var samtalsämnena efter maten snäppet bättre till och med? Det är så skönt när man kommer in i ett härligt flow, när man liksom aldrig vill sluta prata. Behöver jag nämna att ämnet var sex?

Angående nyårslöften så har jag aldrig varit ett stort fan utav det. Jag har aldrig förstått meningen med att avge löften man innerst inne vet att man inte kommer kunna hålla. Jag skulle hellre vilja kalla det för mål. Nyårsmål.
Och mitt mål till den 31/12 år 2009 är att förhoppningsvis ha skaffat mer skinn på näsan. Att bli starkare, även om det innebär taskigare och hårdare mot vissa. Att våga vägra och att aldrig mera dansa efter någon annans pipa. Helt enkelt välja min egen väg och stå fast vid den. Jag vet att det låter klyschigt men jag har insett att jag har en förmåga att vara dumsnäll, många gånger till min nackdel.  Det är mitt mål till år 2010. Det känns sunt.

       
1. Snittar 2. Fruktfatet inkl. min superdrink 3. Jag och Per provar utspruten 4. Johan, vilken stjärna 5. Sebastian 6. Angelica och jag blev tillsagda att göra en Clintan-look. Gick sådär? 7. Emma strippar 8. Angelica lullar och Per drömmer om en annan värld.

Tolvslaget firades på Haga ute på en balkong med champagne, cigarrer och tutor. Eller utsprut som jag hade en förmåga att kalla dom. Vid tvåtiden styrde vi skotan in mot MittiCity, men vi knallade trötta och frusna hemåt redan vid 03.00. Man börjar bli gammal och sliten tror jag. Jag somnade gott på angelicas soffa och när klockan ringde dagen efter var det tillbaka till verkligheten igen. Den stavas M A X I.

Jag har tänkt att följa bloggtrenden att lägga upp lite favoritpics ifrån det gångna året, men eftersom klockan pinnar iväg så fort så får det komma vid ett senare tillfälle. Men don't worry. Det lär inte dröja lika länge som sist. Nu är det "värsta" med jobbet över, antagligen kommer det lugna ner sig hädanefter och återgå till vardagen. Åh, som jag har längtat efter den!