Snews

Idag tvingades jag gå upp i ottan. Tandläkarbesök väntade kl 08.00. Ni förstår, jag har aldrig haft ett hål förut, men jag befarade att jag fått mitt första nu. Hade ont i en tand så fort jag åt. Visste inte hur det kändes att ha hål, så jag bara tog förgivet att gör det ont -då har jag antagligen hål. Jag tog tandläkarskräcken vid hornen och gick dit. 

Väl där slår jag upp mitt nyborstade gap och pekar lite tafatt på en tand. Där, där gör det ont farbror doktorn. Han tittar, vänder och vrider på sig. Tar fram speglar, vinklar och rynkar pannan. Tillslut säger han "Du ser ju riktigt bra ut i munnen". Tack, farbror doktorn. Men jag har fortfarande ont.

Han sätter in en platta i munnen på mig, och tar fram sin röntgenapparat. Tandhygenisten hämtar plattan och går ut ur rummet. Han vänder sig om, börjar knäppa lite på sin dator. Mumlar lite för sig själv och rullar sedan tillbaka på sin stol bort mot mig som bara ligger där och gapar och väntar på beskedet. Att få borra, för första gången. Gör det ont eller?

Tandhygenisten kommer in igen och dom tittar på det lilla kortet som ska föreställa mina tänder. "Fränt, får jag ta med det hem?" var min första tanke. Då berättar tandläkaren med en djup suck "Du har ju inget hål." Det var precis som att han tyckte att det var jobbigt, att jag var där och tog hans dyrbara tid när jag ändå inte hade något hål. Hans tid för att rulla runt i rummet på sin stol, och mumla. Ja, det förstår jag det. Den tiden måste vara dyrbar för en tandläkare.
Jag kände mig som en hypokondriker. "Men, jag HAR ju faktiskt ont?!"

Jag fick gå tomhänt därifrån, till och med mer tomhänt än när jag kom dit. För det enda skillnad det besöket gjorde var i plånboken. Jag bet ihop och hoppades på att tandvärken skulle ge med sig. Han sa att jag tuggat för mycket tuggummi. Jag antar att han bara ville rulla vidare, ifred.

När jag ändå var uppe så tidigt så slog det mig att jag kunde ta en morgonpromenad. Besöket tog ju bara en kvart, och jag var utrustad med gympadojor, stor halsduk, mjukisar och vinterjacka. Det var som gjort för en morgonpromenad i höstdimman. Härlig start på morgonen!

Nu sitter jag vid datorn återigen, med planerna om att försöka mig på att designa en header. Tror ni att det är något jag skulle klara av? Vi får väl se så småningom. Sitter lite med det en stund sedan ska jag hoppa in i duschen. Tack och hej!

Farbror tandis

S

Har fixat internet. Det är någonting med mig och mina magiska fingrar, det har jag alltid sagt.

Det var en tuff helg i helgen. Jag har lugnat ner mig, skärpt mig lite ifrån sommarhysterin. Det blir lätt så när det blir höst. Allt saktar ner. Saker och ting blir inte lika viktiga längre, man känner inte att man missar lika mycket om man bestämmer sig för att stanna inne en kväll. Man vet att det är många fler som gör det.

Hur som helst så bestämde jag och Angelica oss för att det vore tråkigt att sitta inne själva på en fredagskväll så vi möttes upp på bmb:s afterwork. Sagt och gjort, några utbytta blickar senare så ringer Per. Han ville heller inte sitta själv en fredagskväll så han begav sig med raska steg in mot blue moon. Där satt vi och blev mer och mer sugna på att hitta på något. Inget mer mellanting, det var endera eller som gällde. Endera så super vi till ordentligt någonstans eller så går vi bara till någon pub och tar en öl, myser lite grann.
Man kan väl säga att det blev ett mellanting. Vi började hemma hos Angelica där vi åt gröt, IKEA-chips och tittade på kort ifrån turkiet. Mys.
Därefter sprang vi några trappor ner till Dan. Där lärde jag mig mixa, hur tufft som helst! Anar att det kommer upp något kort på det någonstans snart.

När vi blivit tillräckligt festsugna så var nästa stopp Campus. Det var bland de lamaste fester jag någonsin varit på så där stannade vi inte länge. Taxi tillbaka in till stan, koriander var vårt sista hopp. Ungefär där tar minnet slut. Men jag har känslan utav att jag hade riktigt kul. Minns några "fräscha drinkar"  och diverse mintuushots.

Lite senare så beger vi oss till Eddies där jag håller i en kebabrulle, köpte jag den eller fick jag den? I andra handen har jag en cocacola, utan kork. Fan vad jobbigt, tänker jag, som bara har hunnit ut ur affären. Var kan jag ha lagt korken? Någonting annat fångar mina tankar så jag rycker på axlarna och lägger ner colan i väskan så länge. FAN. Lägger ner colan i väskan -utan kork, med andra ord. Smart tjej, smart tjej. Det hade jag grymt roligt åt hela vägen hem. Att man alltid ska vara så rolig, suck.

På lördagskvällen jobbade jag stängning på maxi, det innebär att man kommer ifrån jobbet runt 22.20-tiden. Fyra vilsna själar sätter sig i en röd ford escort, jag, Per, Henric och Dan. Det kan hända att ni såg en sådan bil som körde runt på kronoparkens gator. Jag behöver ju hem och hämta gotteflaskan. I bilen sippar henkan öl, jag sitter i baksätet och sjunger "barapapapapa" och Per har tappat bort sig bland alla instrumentgator. Vi körde som idioter, och tutan gick varm. Inte för att den behövdes, utan mer för skojs skull.

Vi åker hem till Henric, slänger i oss ett par drinkar. Funderar på att sticka till kasernhöjden och festa med hans hockeypals, men klockan hann bli för mycket. Till kl 00.00 beställde vi taxi. Skön taxichaufför där, jag slängde ur mig något i stil med "...ah, då dör jag!" Han svarar utifrån ingenting "Nej men snälla gör inte det i bilen är du snäll!". Gapflabb.
Nöjes sög, eller så var det jag som gjorde det. Jag var riktigt kass på att festa den kvällen. All energi gick ur mig i bilen antar jag. Mitt livs roligaste biltur, antagligen även den farligaste.

Så gott folk, så mycket för den skärpningen. Jag önskar jag kunde säga att det blir bättre till helgen, men det hoppas jag verkligen inte det blir. Då ska jag till Götelaborg på inflyttningsfest. Kommer bli bra det. Helgen efter det däremot, då ska jag försöka ta det lugnt. Jag menar, jag fyller ju big 20 på måndag den 13:e och på tisdagen firas det med en ålandskryssning maxi style. Vi vet ju hur det kommer gå. En helg att ladda inför den lär nog behövas.

En sista fråga bara, sedan ska ni få slippa läsa mer. Vad tycker ni om mina superlånga inlägg? Dom är lite jobbiga va? Ska jag ge mig med dom?
Jag tänker ju spontant att orkar man inte läsa så skummar man väl bara igenom det man orkar, mina inlägg blir därför lite utav ett smörgås bord. Man tar bara det man vill ha. Resten är fritt fram att gå förbi. Men än en gång, jag kan ju ha fel.

Take care people!
S

...att ni inte får någon vidare höstläsning här. Jag är utan internet och kan inte blogga om dagarna som jag vill. Fan, jag har ju så mycket att berätta om. Går det som det ska så har jag internet någon gång nästa vecka. Annars får jag abstinens -sorgligt nog!

Den här söndagen är lite annorludna. Den är lite utöver det vanliga. Sitter hemma hos Angelica nu och vi har varit ute på äventyr nu igen, big time! Äventyr som bara Jossan och Carro kan. Och det är topphemligt, men jag kan bara inte hålla mig för att fnittra lite om det här på bloggen. Nu fick ni något att fundera över! ;)

Har ju varit i turkiet också. Vilket land! Ja, jag är helt förbryllad över att man ens kan bo i ett sånt land. Och då menar jag inte bara temperaturen som ligger runt 40 grader, men själva utvecklingen. Folket. Maten. Bilarna. Bussarna. Affärerna. Jag tackar gudarna för att jag var ljushårig. Jag och Angie blev hotellets egna prinsessor. Har du någonsin fått en turk att tårögt vinka av dig ifrån bussen någon gång? Eller blivit matad med en sked och en mega strawberry daiquiri? Har du låtit en tjock turkisk tant knåda dina bröst? Det kända fyllespelet "jag har aldrig..." lägger sig på en helt annan nivå nu. 
Jag måste dessutom slå ett slag för våra toppenkillar som vi åkte med. Kunde inte hamnat i bättre sällskap. Man kände sig så trygg med er :)

Nu ska jag busa vidare!