Tjejsnack
Satt och snackade med Mika förut. Deep shit. Vi kom fram till att jag har det lite för bra. De få små problem jag har för tillfället är ju ingenting. Det finns väldigt många människor som har det mycketmycket sämre. Det kändes på något sätt rätt bra att inse. För när allt stannar till, och man får tid att tänka, men egentligen inte har något viktigt att tänka på så blommar endast dessa mindre värdsliga ting upp.
Och varför ska vi tjejer alltid fundera så mycket över killar och deras betéenden? Vi vet väl att vi aldrig kommer att förstå oss på dom ändå? Inget illa menat, men det är svårt. Men vi är också ruskigt svåra. Jag kan bara utgå ifrån mig själv. Varför vill man alltid ha det man inte kan få, eller åtminstone det som kräver lite extra arbete? Och varför gnäller vi när vi måste gå igenom det här arbetet? Varför väljer vi inte bara de kandidater som är lättast, som redan har gått sin bit utav sträckan men som vi vägrar släppa in för dom blir för tråkiga..? TJEJER! KILLAR! Fan vad krångliga vi är :)
Men jag vet inte vad jag vill ändå, så det är rätt soft att allt ligger lågt.
Undrar vilka konsekvernser det här inlägget kommer att få. Analysera inte det jag har skrivit, det var bara ett utav de samtalsämnen vi hade. Återkommande klassiker mellan tjejer.
Studenttider är bra tider
24 timmar samma sak, åka, åka, åka på lastbilsflak. Även om det regnar och är storm är ändå känslan av att vara fri helt enorm.
När flaket har fyllts upp till bredden med pers och sakta kör genom trafiken. Då står ett gäng grabbar och sprutar ut bärs i takt till den höga musiken. Plötsligt ställer en student till en scen, nån har sprutat chamapgne på hans flickvän. Men vad gör väl det när sergels fontän duschar henne hel och ren igen?
Jag blir ARG när jag hör den här låten. Jag kan inte riktigt kontrollera mina känslor om jag ska vara ärlig. Jag får en jobbig klump i magen och det är nästan så att jag måste slå någon lite grann. För jag vet att jag aldrig kommer få uppleva den där dagen igen. Hur gärna jag än vill det, så går det inte. Och jag är så SJUKT avundsjuk på er som fortfarande har den här dagen framför er. För det är lycka i sin renaste form det här. Bästa dagen i mitt liv? Jag får tro att det var det.
På något sätt måste jag nästla in mig med några 89:or. Jag vill ju fortfarande gå på studentfester. Helst av allt vill jag ha en liten plats på ett flak också. Jag begär inte mycket, bara att få ett litet hörn någonstans och känna stämningen. Då skulle jag vara nöjd igen.
Undrar vad som har hänt med alla sedan studenten? Det är väldigt få klasskamrater som man ser. Undrar om det beror på mig eller dom. Jag lever mitt liv i en liten bubbla som kallas Maxi. Jag är väldigt sällan downtown nuförtiden. Jag måste försöka bättra mig på det, för det är väldigt trevligt i vårt kära stan om sommrarna.
Det har pratats lite löst om en klassreunion -är det någon som är sugen på det?
Vi skulle kunna sätta oss på någon mysig plats i stan, grilla, prata ikapp och sedan kanske gå i samlad trupp till något uteställe. Eller varför inte boka ett bord på en uteservering? Jag skulle vara på, men å andra sidan. När är jag inte det...
Jag sov sjukt länge idag. Är ledig! Tjoho! Jag har faktiskt inte ens kikat ut om det är fint väder ute idag. Om det är det så kanske jag ska sätta mig ute och äta frukosten, eventuellt hoppas på att få lite fin vårfärg. Den som lever får se, eller den som öppnar persiennerna.
Frukosttime nu!
Sara
Söndagsångest?
Hur länge ska man behöva vara bakis? Jag mår som allra värst just nu, och det har ju för tusan gått ett dygn från dom första drinkarna. Det är helt och hållet mitt eget fel, det vet jag. Men vad gick snett den här gången egentligen? Jag har haft så himla bra utekvällar tidigare, jag har alltid legat på en jättebra nivå. Igår blev det helknas. Jag antar att vin, redbullvodka, jäger, cider, öl och diverse drinkar inte bör blandas. Tacka vet jag säkra kort, klassikern: Bacardi Limon. Honom vet man vart man har.
Jag funderar seriöst på att gå och lägga mig. Jag sitter och huttrar och fryser, kanske håller jag på att bli sjuk. Vem bryr sig.
Till råga på allt så är jag kramsugen. Och då menar jag verkligen bara kramsugen. Det är den närheten man saknar när man är singel.. Fan vad glad jag skulle bli om någon överaskade mig med en kram just nu. Vilken mes jag är.
Lilla deppinlägget. Men det är söndag och då är det såhär. Sängen blir!
Sara
Hårt
Jag började dagen med att jobba 15-19 i Maxis entré. Jag skulle värva kunder till Icabanken nu igen, och jag slog rekordet! Fan vad bra jag är! Har samma tid idag igen och då tänker jag bara stå och glassa.
Efter det var det hem och smälla på sig nya klänningen och iväg igen. Norrstrand nästa.
Hittade så himla läskiga bilder på min mobil ifrån förfesten så jag bara måste lägga upp dom här. Vem leker med en råtta på en förfest liksom?? Ser ju skitäckligt ut!!!
Men den va söt som fan. Haha, den hoppade in i urringningen och mös till, så låg den där i min klänning. Fan, lämnade jag tillbaka den..? Nu blir jag nojig. Den kanske hängde med till nöjes?! Shit, jag håller tyst om det.
Jag fortsätter på inlägget ikväll eller nåt för nu måste jag göra mig i ordning för jobb, igen. Jag bor typ där.
Pusspuss
Me
Än finns det hopp
Någon berättade för mig att det skulle bli sämre väder nu framöver. Så när klockan ringde i morse kl 9.00 var det bara att snooza vidare till 9.30, därefter till 10.00. Det slutade med att jag gick upp 11. För seriöst, det enda som kan få upp mig på morgonen är solen. När jag efter många om och men rullade ur sängen och drog upp persiennerna fick jag mig en glad överaskning. Regnet som jag hade väntat mig att se fanns inte där, utan endast en strålande sol och en härligt skön gräsmatta. Åh, är våren här för att stanna på riktigt?
Det var bara att knyta på sig joggingskorna och bege sig ut i skogen. Och vad härligt det är! Allting har blivit grönt och på marken fanns ett enda stort hav med vitsippor. Jag mår så bra av sol!!!
13.00 var det dags för fika på stan. Som resulterade i pastagratäng på kebab house's uteservering. Där mötte vi Camilla och Linnea och vi slog oss ner brevid dom. 20 minuter innan jag beställde in maten hade jag precis berättat för CZ att jag måste börja tänka på vad jag äter. Jag kanske bara skulle ta en smoothie? Ja, ni ser ju själva vad bra det gick. Till pastagratängen avnjöt jag dessutom en iskall cola. Alla tiders!
Efter maten var det shopping som stod på schemat, jag hade tänkt att köpa hela karlstad. Men jag hade tyvärr inte tid eftersom jobbet kallade. Jag hann med lite ballerinastrumpor och det var allt. Tar resten utav karlstad nästa gång istället. När jag satte mig på bussen kom jag på att jag hade glömt det viktigaste av allt - systemet. Tacka vet jag bra kompisar som rycker in när en annan glömde huvudet hemma. Så på lördag är det fest igen, big time!
Jag håller på att dra ner på mina vanor. Jag var inte ute i torsdags och inte ikväll heller. Jag tillochmed erbjöd mig att stanna kvar längre på jobbet idag, eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig en fredagskväll. Det slutade med att jag och Per stod och diskuterade mineralvatten. Men ack så intressant! Min favvo är dock fortfarande ramlösa plus, den har det där lilla extra som jag behöver.
Vid stängningsdags återkommer det vanliga problemet. Jobbarkompisarnas eviga bråkande om vem som ska få köra mig hem, vem går det egentligen snabbast för? Eva skulle förbi våxnäs först så hon var ju utesluten, Sandra kör som en kärring så jag bestämde mig för Tina. Henne är det lite drag i. Och det gick fint som fan, Kl 22..30 var jag hemma, efter att ha lämnat maxis parkering fem minuter tidigare.
Så nu är frågan om man ska köra på en filmkväll eller inte? Frågan är om jag pallar...
Just det, jag har ju fått pojkvän och grejer. Det kom en kund och berättade det för mig idag. Det är tur att dom har koll på mig när inte jag har det, för det där var helt nya nyheter för mig. När jag förklarade att så inte riktigt var fallet blev han så glad att jag fick en kram. "Än finns det hopp!" Jomenvisst vet du. Stammisar ;D
Det här inlägget är deticated to HT för att han fixar gossipgirl season 1 åt mig. Vill du också stå med på min blogg? Ladda ner kommande säsong, bränn ut på en dvd och skicka ett sms till 0739-881013. Börja sms:et med ordet BLOGG följt av mellanslag, ditt namn och GG. Jag återkommer om vinst. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.
Snews a.k.a Sara
Valet
På onsdag ska jag träffa Mika, och då får hon säga sitt. Sedan får jag väl ta med dom till jobbet också. För det är fan viktigt.
Kanske skulle fota och lägga upp här så får ni rösta? Jag tycker att det här lägger valet i USA i skymundan för tillfället. Vote D&G for president! Vote Polo Ralph Lauren! Eller blir det kanske Prada-bågarna som tar hem segern? Det återstår att se.
Efter det for jag hem till mor. Hon bjöd på lasagna. Och så fick jag med mig matlåda till jobbet i morgon, och jag är ju inte den som är den. Tackar!
Är så sjukt trött idag, fast jag sov till ett...
Sara
Måndagsbarn?
Jag blev ett måndagsbarn
Hela livet blev en helg
Mmm, nu ere måndag snart
O jag lever för ikväll, Åååh
Sena nätter, tomma glas,
Femhundra skjuter upp problemet för ett tag
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen e så sjuk
Vad har du gjort, för dig ere alltid helg
O helgen måste ta slut
Föddes en lörda, mamma kalla mig för discotjej
Så på en lörda, ja då vet du var du hittar mig
Föddes en lörda, alla kallar mig för discotjej
Men man frågar sig...
Vad har du gjort av dig, för dig, med dig själv
Situationen e så sjuk
Vad har du gjort, för dig ere alltid helg
O helgen måste ta slut
Kanske ska man börja tänka på refrängen? Fast jag trivs med mitt liv som det är nu. Åtminstone för stunden. Skön låt hursomhelst! Veronica Maggio - Måndagsbarn
Nu ska jag ut på stan!
Nattliv
Gårdagen (lördag) var några snäpp bättre. Jobbade 12-22.15, så det var ju en bra start på kvällen liksom. Som tur var fick jag sluta en timme tidigare, så att jag inte skulle hamna efter grabbarna sååå himla mycket. Gick hem till J, som inte var hemma. H tyckte att det skulle uttnyttjas så vi parkerade oss där och sparkade igång vår egen lilla förfest. En annan J kom förbi, och en C. Trevligt trevligt!
Jag tog med mig en vinare, av helt fel slag. "Relax" hette den. Kanske hade den passat bättre på efterfesten, men den fyllde sin funktion även innan krogen.
Jag fick ryck hemma hos J. Jag hittade ingen vinöppnare, så det var bara att kliva upp en våning och knacka på där. När jag står i dörren med min stackars flaska och ser ut som jag sålt smöret och tappat pengarna så skriker någon SARA! Jag är ju blindast i stan, men lyckas tillslut klura ut att det var I. Det var längesedan! Tack för vinöppnaren, och tack för erbjudandet om att komma upp till er som tyvärr aldrig utnyttjades.
En vinflaska och några redbulljäger senare styrde vi skotan mot nöjes. Eftersom det under dagen hade varit idol-audition där så fick jag för mig att en och annan sångfågel kanske skulle stanna kvar på nöjes. Prova på vårt värmländska nattliv, men tji fick jag. Det var inte alls mycket folk där. Attans, men vad gör det när man har gott sällskap? För vad kul vi har har ihop kompis!
Vi stängde nattklubben även denna gång och nästa anhalt blev herrhagen, hemma hos C och L. Där snackades det om allt mellan himmel och jord. Men det var trevligt, intressant och lärorikt!
En utav killarna höll dessutom på att dö på kuppen, L matade honom med hasselnötter. Som han var allergisk mot. Bra drag där! Vad hände med det där vanliga att droppa ett piller i glaset liksom? Vissa vet verkligen inte vart gränsen går!
När klockan började närma sig fyra var det dags för C och L att sova. Men kvällen tog inte slut för det, långt ifrån! När vi kommer ut möter vi en vilsen tjej som hade tappat bort sig. Hon hade hört våra röster och gått mot ljudet. Hallå, det är ändå karlstad vi lever i?!
Hon kommer springandes mot Bar Downtown. "-Hallå, jag ska till stora torget, är jag rätt eller?" Behöver jag nämna att hon var stockholmare? Vi vände hennes klack 180 grader och lät henne ta följe med oss. Herrhagens gator kan ju trots allt vara riktigt trixiga ibland.
När vi glider tillbaka till J igen så blir H och jag plötsligt väldigt hungriga. Jakten på mat började. Vi lyckades rota fram ett paket köttbullar och lite makaroner, Dessvärre fanns det ingenting att steka i, så vi tog vad som fanns till hands. Schweppes, och gud vad bra det gick.
Medan H lagar maten och jag sköter musiken hör jag hur det rasslar till. Vänder mig om och ser H stå med ett paket START. Runt hans fötter ligger miljontals småsmå müsli bitar. Jo då, det var bara fram med dammsugaren på en gång, kl 05.00. Hahaha, jag tror inte jag skrattat så på länge. Jo, kanske i fredags när H tappade halva sin hamburgare på min parkering och jag kunde stå och gotta mig med min hela whopper brevid. Jag vek mig dubbel!
Lite kassa mobilbilder ifrån i lördags, som var en hattarnas natt.
- Dom var överallt, och dom skulle på.
Dags att sova igen flera timmars sömn, det var ljust när jag la mig igår (idag morse?) Hih, jag gillar det.
Skrälltorsdag, på riktigt.
Känns som att det var bra för mig att komma ner på jorden igen, tillbaka till verkligheten. Det är äckligt hur hemkär man ska vara. När jag klev av tåget på tågstationen i karlstad och såg dom där fula oranga bussarna, som jag annars bara stört mig på, så kunde jag ändå inte låta bli att le lite. Känna mig lite hemma igen, så att säga.
Men jag hann inte mer än att landa innan det var prat på att sticka iväg igen. En resa till cypern den 2:a maj höll NÄSTAN på att bli inplanerad. Jag tog ledigt ifrån jobbet och allt var ordnat. En riktig spontangrej, precis som jag vill ha det. Men jag hoppade ur i sista sekund, bara några timmar innan biljetten skulle köpas. Varför vet jag kanske inte riktigt, jag tänkte att det lär komma fler erbjudanden.
Och visst var det så. Stod i godan ro och krängde korv på jobbet idag när jag får ett sms ifrån Hanna. "Hörde att du ville åka på solresa med fest med mig den 7 maj!" Jo men jag tackar jag. Jag är aldrig sen. Kanske blir Gran Canaria då. Vi får spåna lite mer på det där. Annars är ju Henric heller aldrig sen har jag hört. Fyfan vilka bra arbetskamrater jag har! När åker vi?
Jag älskar att jag har hela världen framför mig, hur många möjligheter som helst. För bara ett par år sedan skulle jag aldrig kunna leva som jag gör nu. Jag känner mig så fri, och det är underbart!
I januari ska jag backpacka i Asien med Angelica och DET gott folk, det ser vi fram emot. Saker och ting är inte längre bara prat, planer blir planerade på riktigt. Vi kommer att vara borta i tre månader som det ser ut nu.
Skulle egentligen ha gått ut idag. Har haft huset för mig själv hela veckan så skulle kunnat haft en redig förfest här. Men jag fick skavsår utav mina nyaste vårskor, så jag tappade festlusten.
Annars så tycker jag torsdagar är ruskigt bra dagar. Nästan bättre än lördagarna. Men jag satsar trots allt på lördag den här veckan.
Vill avsluta med att gratulera Nicklas till körkortet, fan vad bra jobbat!!! ;D När ska jag börja med skiten? Jag är faktiskt nästan påväg att få tummen ur. På måndag ska jag casha in ett par snygga bågar med morsan, sedan är jag fit for fight bakom vindrutan. Ska skriva upp mig på körskola med Anna, det är bra att jag inte är ensam om att vara sist!
Nattpromenad nu. Om jag klarar av att gå i några skor.
Good night, sleep tight, don´t let the big bugs bite.
Sara.
Skrivet i Florida del 2...
Jag har övervunnit en utav mina största rädslor. Berg-och-dal-bane-skräcken.
När vi närmade oss Sea World kunde man redan ifrån motorvägen se hur en blå dalbana sträckte sig upp mot himlen. Man kunde se massa loopar som bara idioter skulle få för sig att åka igenom. Det slutade med att jag blev en utav dom. Och hell YEAH vad roligt det var!
Härlig känsla!
En mild del utav "Kraken"
Man började med att åka upp, upp, upp och mer upp. Sedan släpptes allt. Det kändes som om man flög handlöst mot marken, sedan slängdes man uppochner in i en utav looparna, därefter följde ytterligare fler loopar. Det gick så jävla fort att man inte hann uppfatta vad som hände.
När jag klev av karusellen efter andra åket kändes det som jag vaknat upp efter en redig utekväll. Huvudet och resten utav organen hade inte riktigt hamnat på rätt plats ännu, but I liked it!
Det som var allra häftigast på Sea World måste ändå ha varit späckhuggarshowen. Jag har inte varit värst imponerad utav dom innan, men det här var hur mäktigt som helst. Amerikanerna vet precis vilka knappar dom ska trycka på. Det slutade med att jag satt och bölade, på en späckhuggarshow. Helknas!
.
Pose it big fish!
Dom öppnade showen med att be alla som var inom militären att ställa sig upp. Eller, "our heroes" som dom kallas. Det önskar jag att man hade spelat in. Jag fick rysningar, de är så hyllade i det här landet. Så uppskattade. Det måste kännas bra att veta att det man gör är så viktigt. Och det var förvånansvärt många som ställde sig upp i den stora arenan.
(En liten parantes - JAG HAR KLAPPAT DELFINER! Nästa gång ska vi bada tillsammans, bestämde vi, jag och delfinerna.)
.
I går shoppade vi igen. Det blev lite Calvin Klein grejor, och en fin partyväska som matchar med ett utav mina nya par skor. Läckert!
När man går in i en butik här så är dom så sjukt hjälpsamma. Personalen kommer fram och presenterar sig, berättar att han eller hon kommer att hjälpa oss idag och berättar om deras senaste erbjudanden. När vi gick in på Tommy Hilfiger så blev vi välkomnade utav en stor svart man. Han frågade vartifrån vi var, Sverige sa jag, "Du ar sa vacker" svarade han. Haha! Dom har sina små knep, om man säger så.
Sedan frågade han om vi hade husband eller boyfriends. Eftersom vi båda två är singlar i våra bästa dagar berättade vi hur det låg till. "Whats wrong with guys in Sweden??" Ja, det kan man fan undra! Saken är väl egentligen den att man aldrig är nöjd. Man ska ha det bästa. Jag tänker inte ge mig in i något förhållande förrän jag har hittat någon som är perfekt. Lycka till, eller hur?!
Men jag tänker tro att han finns. Och jag tänker inte sluta tro det förrän jag har fått bevisat mig motsatsen. Tills dess är jag gärna singel ☺
Skrivet i Florida del 1...
Jag sitter redan och funderar på när jag ska komma tillbaka hit. Jag antar att jag väntar till den 13 okt 2009. Det är så surt att man alltid är ett år ifrån hela tiden. Så är det jämt, man är aldrig nöjd. Jag har haft det skitbra och askul iallafall, jag menar det har löst sig ändå, men vissa gånger kunde man kanske haft ännu roligare! Om det är möjligt.
När vi gick i Miami samlade vi på oss massa erbjudanden och vip-pass som vi inte kunde uttnyttja. "I still love you!" hette det då. Söta.
Lite sugen på att åka till "the mansion" nästa gång jag kommer dit. Jag menar jag måste kolla läget liksom, alla pratade om det! Vad är det för ställe...?
I fredags slängde jag och Johanna på oss party-outfiten och begav oss mot City Walken här i Orlando. Vi fixade en yellow cab, en kille som hette Dave hämtade upp oss. Hur trevlig som helst. Alla verkar trevliga i det här landet. Han tipsade om klubbar och bra resturanger. Han varnade oss dessutom för fula gubbar. Det slutade med att han incisterade på att Johanna skulle ta hans nummer, utifall att något skulle hända oss. Han skulle agera emergency taxi. Vi tackade och bugade och klev ut i vimlet. Det slutade med att vi hamnade på NBA´s resturang. Den var jättefin! Vår värd för kvällen ville välkommna oss med en "Irish Trash Can." Då skulle vi förena nytta med nöje. Den var skitgod och innehöll fyra olika spritsorter -för att citera hans ord. Det lät lovande tyckte vi och beställde in två stycken trots vår ringa ålder. Han verkade inte ha något emot det, men sedan klev hans manager fram ur mörkret och gav honom onda ögat. Too bad ladies. Attans! Vi hade trevligt anyway. Blev en tur till hard rock café innan vi avslutade kvällen och gled hemåt. Har fått jordens coolaste minttabletter därifrån. Jag bara väntar på att få dra fram den asken ur partyväskan hemma!
När vi skulle gå hem så genade vi över en stor parkering med barer och affärer runtomkring. Det var kolsvart och vi var livrädda. Plötsligt glider två MC knuttar in brevid oss. Nu dör vi tänkte vi, men dom bara frågade efter vägen till en bar. Vi berättade att vi inte visste och de brummade vidare.
Plötsligt kunde vi höra ett skrik. Vi vände oss om. "Thank you, I found it!" ropar en glad mc knutte bakom oss. Jodå, en annan är ju rätt haj på orlandos olika barer. Han avslutade med att vi skulle komma in och ta en öl med honom innan vi gick vidare. Creepy tänkte vi, då mcknuttar inte alltid fallit oss i smaken. Vi gick vidare i mörkret.
Precis när mina nya skor gjort sig påminda med ömmande fötter hör vi ett skrik bakom oss igen. Vi ser en man i 40 årsåldern komma springandes mot oss. En helt annan man, som såg skitläskig ut. Rädda sig den som kan tänkte Johanna och slängde av sig skorna och begav sig bortåt med med raska steg. Jag försökte trippa iväg på tårna i mina nya pjux och hålla samma tempo. När vi kommit en bit hör vi att han fortfarande är efter oss. Vi hör hans steg, är vi förföljda?
Vi kutar vidare bakom ett hörn och stannar till för att hämta andan. Han verkar vara borta, tack och lov. Vad ville han liksom? Nej, han ville inte fråga om vägen eller veta vad klockan var. Han sprang ifrån en fullsatt bar rätt mot oss, som gick helt ensamma 200 meter bortanför.
Anyway, jag har varit med om värre saker. Häromdagen var vi på Sea World. Den ena dagen slår den andra på det här stället. Orlando är en sån jäkla bra stad, det finns så otroligt mycket här. Jag har funderat på varför man inte dejtar hemma i Sverige. Åtminstone inte på samma sätt som man gör i USA. Och jag har fan kommit på svaret.
Hemma finns det ju ingenting att göra. Ingenting att ta med killen/tjejen på. Bowling är så uttjatat, bio känns kanske lite too much plus att man inte kan prata någonting under tiden vilket resulterar i att man varken lärt känna varandra mer eller mindre mot vad man gjorde innan dejten. Lönlöst.
Sen har vi ju den svenska klassikern -filmkvällen. Vilket egentligen bara är en täckmantel för vad man egentligen ska göra. Pang på rödbetan, så att säga.
Tänk att kunna imponerna på dejten genom att ta med honom eller henne till Disney World, eller varför inte klappa delfiner tillsammans på Sea World. Är inte det häftigt nog kan man ju ta en tur på karusellen Hulken på Universal Studios. Testa varandras gränser på fler sätt än att ta sig ifrån "1st to 2nd base".
